En Vitsippa måste vara en av de mest tacksamma blommor att fota, de finns överallt och gör sig bra på bild 🙂
Denna är tagen med min nya Canon 7d Mark II och ett Canon EF 100/2,8L IS USM Macro 1:1 objektiv.
Vitsippa:
Från länken ovan angående Vitsippa:
Vitsippa är en flerårig ört som har en lång krypande jordstam, vilket gör att den breder ut sig och bildar stora bestånd där den trivs. De tre stjälkbladen (svepebladen) är skaftade och flikiga och den vita blomman sitter oftast ensam i stjälkens topp. Blommorna är bara öppna på dagen, på kvällen sluter de sig och böjer sig ner mot marken. Hyllebladen kan vara mellan sex och nio stycken. När blomningen går mot sitt slut brukar blomman bli lätt rödfärgad och även nyutslagna vitsippor kan ibland skifta i rött. Efter blomningen utvecklas ett ensamt, långskaftat, trefingrat blad från jordstammen.
Frukten är en gleshårig, elliptisk nöt. Vitsippa Vitsippa blommar i april-maj och frukterna är mogna redan i början av juli, efter fruktsättningen vissnar hela örten bort. Arten är mångformig och såväl hyllebladens antal som blomfärgen kan variera. Vanligen är blomman vit, ibland även mer eller mindre rödfärgad, sällsynt förekommer också blåblommiga exemplar.
Vitsippa kan förväxlas med gulsippa (A. ranunculoides) om de inte blommar, men den senare har oskaftade stjälkblad och två blomstänglar från samma stjälk. Gulsippa och vitsippa kan också korsa sig om arterna växer tillsammans, hybriden kallas svavelsippa och har blekt gula blommor.
Utbredning. Vitsippa finns i nästan hela landet, den är ovanlig i fjälltrakterna och saknas helt allra längst i norr. Den växer i skogs- och hagmarker, gärna i lundar. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum från 1658, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).
Vitsippa odlas ofta och det finns många olika former och namnsorter med blommor i rosa, rött eller blått, med fyllda blommor etc. Den stora formrikedomen har också gjort den till ett samlarobjekt. Förr upptogs den i farmakopén som Herba Ranunculi albi.